Olen syntynyt Sallassa 1954. Opiskelujen myötä muutin Ouluun. Olen opiskellut kieliä ja kirjallisuutta, englannin kieli pääaineenani, ja pätevöitynyt kirjastonhoitajaksi. Olen työskennellyt pitkään erilaisissa kirjastoalan tehtävissä. Tällä hetkellä olen päätoiminen kirjoittaja ja kuvantekijä. Nykyinen kotipaikkani on Turku.
   Kirjallisista esikuvista sen verran, että olen aina pitänyt englantilaisesta (lasten) fantasiakirjallisuudesta. Ensimmäinen lukemani Narnia-kirja, Taikurin sisarenpoika, nosti kymmenvuotiaan hiukset pystyyn (se kuvaus kuolevasta maailmasta, jota sammumassa oleva aurinko valaisee...) C.S. Lewisin lisäksi suosikkejani ovat olleet mm. John Masefieldin Keskiyön kansaa, J.R.R. Tolkien, E. Nesbit, George MacDonald ja Diana Wynne Jones;

suomalaisista saduista Aili Somersalon  Mestaritontun seikkailut ja Yrjö Kokon Pessi ja Illusia.

   Saturomaani Selma ja Ultramariinin puutarha on esikoisteokseni. Se ilmestyi WSOY:n kustantamana syksyllä 2004. Kirja oli Lasten LukuVarkaus palkintoehdokkaana 2005.
   Selman tarinan juuret ovat iltasadussa, jonka kerroin sisarentyttärelleni monta vuotta sitten, eräänä helteisen heinäkuun päivän iltana. ”Kerro minulle iltasatu!” hän pyysi. ”Sellainen, jota ei ole kirjassa.” Siitä tuli Selman ensiesiintyminen, vaikka en silloin sitä tiennyt. Iltasadun tyttö löysi mummolan ullakolta oven toiseen maailmaan, jonka asukkaiden elämää häiritsi ilkeä noita.  
   Unohdin Selman pitkäksi aikaa. Kunnes sitten aloin suunnitella kirjan kirjoittamista, ja pohdiskellessani mahdollisia aiheita muistin kauan sitten kertomani tarinan ja sisarentyttäreni myönteiset kommentit – hän oli seuraavana aamuna ilmoittanut, että iltasatu oli ollut hyvä ja niin jännittävä, että hänellä oli ollut vaikeuksia saada unen päästä kiinni. Kertomus Selmasta ja hänen ystävistään alkoi siirtyä paperille, toki matkan varrella melkoisesti muuttuen ja kasvaen.  
   Tarinan päähenkilö Selma on värejä rakastava ja piirtämistä ja maalaamista harrastava tyttö. Hän löytää tien prinssi Ultramariinin puutarhaan. Puutarhaa havittelee itselleen Harmaa Herttuatar, jonka taika on imenyt värit niin prinssistä kuin hänen kauniista puutarhastaankin.

Taika raukeaa, jos joku onnistuu maalaamaan Ultramariinista muotokuvan, jossa hän näkyy alkuperäisissä väreissään. Selma haluaa auttaa Ultramariinia ja saa kimppuunsa Herttuattaren, joka ei pidä siitä, että Selman kaltainen pikkutyttö alkaa sotkea hänen taikojaan.

Marja Aapala

- författaren presenterar sig

Jag är född i Salla 1954 och flyttade till Uleåborg för att studera. Jag har studerat språk och litteratur, med engelska som huvudämne, och blivit bibliotekarie. Har jobbat i många år på olika poster inom biblioteksväsendet men i detta nu är jag främst författare och bildkonstnär, och bor i Åbo.

Om mina litterära förebilder kan så mycket avslöjas att jag alltid har varit förtjust i engelsk fantasilitteratur (främst för barn). Den första Narniaboken, Min morbror trollkarlen, läste jag som tioåring och håret reste sig på mitt huvud vid beskrivningen av den döende världen under en slocknande sol! Utöver C.S. Lewis gillar jag också bland andra John Masefield, J.R.R. Tolkien, E. Nesbit, George MacDonald och Diana Wynne Jones. Bland de finska sagorna gillar jag Aili Somersalos Mestaritontun seikkailut och Yrjö Kokkos Pessi ja Illusia.

Sagoromanen Selma ja Ultramariinin puutarha (Selma och Ultramarins trädgård) är min debutroman. Den utkom på Wsoy hösten 2004 och kandiderade 2005 för barnbokspriset Lasten LukuVarkaus.

Berättelsen om Selma går tillbaka på en godnattsaga som jag berättade för min systerdotter för många år sedan, en varm kväll i juli. ”Berätta en godnattsaga för mig!” bad hon. ”En som inte står i boken.” Och det blev premiären för Selma, även om jag inte visste om det då. Uppe på vinden i mormors hus hittade flickan i godnattsagan en dörr till en annan värld, där invånarna plågas av en elak häxa.

Jag glömde bort Selma för en lång tid tills jag började fundera på att skriva en bok, och medan jag grubblade på tänkbart stoff mindes jag sagan som jag hade berättat för länge sedan och min systerdotters uppmuntrande kommentarer. Morgonen efter sagan upplyste hon mig nämligen om att godnattsagan hade varit bra och så spännande att hon hade haft svårt att somna. Berättelsen om Selma och hennes vänner började ta form på pappret, men undergick förstås en hel del förändringar på vägen och växte. 

Huvudpersonen i berättelsen är flickan Selma som älskar färger och tycker om att teckna och måla. Hon upptäcker en dörr till prins Ultramarins trädgård. Men Grå Hertiginnan är ute efter trädgården, och genom en förtrollning har hon berövat både prinsen och dennes vackra trädgård all färg. Men förtrollningen kan hävas om någon lyckas måla ett porträtt av Ultramarin och få hans färger rätt. Selma vill hjälpa Ultramarin men kommer då på kant med hertiginnan, som inte alls gillar att en liten flicka som Selma stökar till i hennes magi!